Soldat.

Pennan ligger trött bredvid din bok, boken du aldrig skrev.

Berätta hur ska jag vara för att bli något mer, värt att ta min tid och skriva ner.

Det krävs något mer för att tillfredställa din själ.

Jag har aldrig sett dig ledsen över något som skett.

Så måla bilden av mitt trasiga hjärta,

Så jag kan få se illustrationen av din smärta.

Jag blir varm i din närhet, iskall av dina farväl,

Aldrig tidigare har jag kännt något så väl.

Men jag vet att det inte kommer gå, för hjärtat mitt har slutat slå,

Som om jag vore en soldat under eran 1942.

Ja hjärtat är dött, men fungerar ändå,
1942.